Fixa rummet

Nu har vi äntligen tagit oss an Agnes rum. Vi har spacklat, slipat och grundmålat den befintliga tapeten så det inte ska skina igenom då vi hänger de nya tapeterna. När det blev dags för målning så fick Agnes hjälpa till, gissa om hon var stolt.

Carpe diem

Jag brukar av princip aldrig avlägga några nyårslöften. En av anledningarna är att jag tycker att löftet i samma sekund som det yttras blir så laddat så jag har svårt att leva upp till det. Man letar kryphål och förklarar undantagstillstånd och helt plötsligt blir det lite lättare att infria sitt löfte.

Här kommer ett exempel:
– Jag ska inte äta godis på ett år.

Jaha vad händer nu då? Jo direkt börjar tankarna snurra, Vad händer om jag av gammal vana stoppar en godis i munnen nästa gång det bjuds? Ja då har jag ju redan misslyckats…. Eller.??!! Det kanske inte räknas om jag skulle råkas äta en godis, jag gjorde det ju inte med flit och det hände ju så här precis i början.
Sedan kommer nästa tankar, GODIS.. Vad räknas egentligen till godis? Smågodis? Ja, det säger ju sig självt men hur funkar det med choklad? 70% choklad… Räknas den eller är det bara mjölkchoklad som innefattas av godisregeln? Chips, ostkrokar och popcorn, är det godis??
Så fortsätter tankarna att snurra ett bra tag till och plötsligt har man kommit fram till en ny tolkning av innebörden av de uttalade orden ”Jag ska inte äta godis på ett år”.
Därför mina vänner avlägger jag av princip aldrig ett nyårslöfte. Då slipper jag oroa mig för att misslyckas och så kan jag lägga den energin på något annat som känns meningsfullt för mig. Men jag har ändå tänkt över året som kommer och gjort en plan (vissa skulle kalla det ett ”löfte”) för mig själv… Ja eller det är inte bara till mig själv, det är mer som ett löfte till hela min familj. Jag vill att 2014 ska bli extra roligt. Jag vill umgås med min familj så mycket jag bara kan, testa nya saker, gå på date med ❤️, lägga pengar på mig-själv (nått som händer alldeles för sällan), ha grillfest tillsammans med vänner när det blir sommar och mycket, mycket mer. Det känns som det är rimliga saker, saker som inte borde vara allt för svåra att uppnå. Speciellt inte om jag sänker kraven på mig-själv och min omgivning. Mig veterligt så lever man bara en gång och när man dör tar man inga materiella saker med sig. Så man gör nog bäst i att ”fånga dagen” och leva i nuet.

Hemkomna

Stormlågtrycket Hilde drog i gårkväll in över länet. Självklart började hon med lite regn för att packa ihop den lilla snön som kommit varpå hon fortsatte med att polera upp isen med sina ”orkanvindar” sådär lagom till dagens hemfärd. Yey och Yiiiihhaaa!!! Alltid lika roligt att köra bil på skridskobana.

Som tur var behövde jag inte köra på isbana hela vägen hem för när jag kom fram till E4:an så var den saltad och snön helt borta. Sweet!!!

Väl hemma möttes vi i dörren av övriga familjen som var glada över att se oss. Det märks rätt tydligt att tjejerna saknat varandra. De har hunnit leka, kolla tv och rita tillsammans. Här har Felicia ritat två björnar som jag tror föreställer hon och Agnes. (Spana in hjärtat som skymtat i bakgrunden, syskonkärlek när den är som bäst).

Elis passade också på att leka ikapp helgens ”jagharintelektnågotmedmamma” så nu leker vi allt på en gång lek. Vi har läst böcker, lagat mat, lekt doktor, ortoped och bilmekaniker på en och samma gång så nu har mamman fått sig en grundlig genomgång. Förhoppningsvis klarar jag mig fram till nästa 1000 mila service 😉

Slalompremiär

för mammas mellan-hjärta. 39 mil i bil har vi åkt för att komma till Kåbdalis (8 mil från min hemby) där det finns en jättefin slalomanläggning. Jag är inte säker men jag tror att det kan vara den enda i Sverige som öppnats för säsongen. Storstjärnor som Mario Matt, Marcel Hirscher och Benjamin Reich har i alla fall varit där och tränat förra veckan och nu har även mammas lilla stjärna premiär åkt pisten. Lite knepigt var det minsann i början både för Agnes och mamman (som hade problem med att få till samåkningen i knappliften) men skam den som ger sig, mot slutet av dagen hade både jag och Agnes börjat få grepp om åkningen både upp och ner för backen.

Det verkar som om Agnes fått blodad tand så nu gäller det bara att få med resten av familjen.

Mörkrädd??!!

Kröp precis ner bredvid två av de finaste sängvärmarna. Mardrömmar kan lätt göra en annars stor säng liten och pluttig.

Ordning och reda…

Nej det blev inget elementskydd av den perforerade skivan däremot blev det en anslagstavla till köket där vi kan samla hela familjens aktiviteter. Den är inte helt färdig ännu, det saknas något i mitten. Förts tänkte jag att jag skulle sätta gummisnoddar där men nu tror jag att jag ska försöka få tag på ett gäng mindre metallklämmor för små saker som kom i håg lappar och födelsedagsinbjudningar.

Vad kan det va?!?

Här kommer en sneak peek från ett av mina projekt. Det är något användbart till köket. Men vad..? Den som lever får se.

Jag ser ljuset i slutet av tunneln

Groventr’e projektet går sakta men säkert framåt. Nu har vi jämnat ut kanten mellan garagegolvet och flytspacklet med betongspackel. Det var inte lätt att få betongen jämn så när den torkat behövdes det slipas. Att slipa betong är inte det lättaste och speciellt svårt blir det när man inte äger de rätta verktygen för jobbet. Därför blev det till att slipa en hel massa med slipmusen ( jo jag vet det är inte riktigt rätt verktyg för att slipa betong och jag är faktiskt förvånad över att den fortfarande lever). Efter slipningen var jag redo att ge upp hoppet om en framtida groventr’e då det var damm i princip över allt. Men med lite teamwork fick vi tillslut bort det mesta av dammet och nu känns det som det värsta är över och att jag äntligen börjar se ljuset i slutet av tunneln.
I kväll målade jag det andra varvet med sockelfärg på den nedre delen av väggen. Färgen täckte inte helt och hållet så det får lov att bli ett tredje varv med vit färg i morgon.

Groventrén – etapp ett

Jag vet inte om det är mörkret eller om jag har alldeles för mycket att fundera på just nu men jag är sååå himla trött på eftermiddagarna. När jag äntligen får i säng barnen så känner jag bara för att rasa ihop i en hög på golvet och aldrig kliva upp igen 😉 Som tur är finns det alldeles för många måsten kvar att beta av innan läggdags så någon ”ramla ihop i en hög” session blir det aldrig frågan om. Men… Nu undrar ju ni, mina få trogna läsare, förståss vad vi hållit på med sedan sist.
Projektet som vi påbörjat, men ännu inte avslutat här hemma, är etapp ett av att fixa en ordentlig groventré. Vi har inte hunnit så långt som jag skulle önska men… Vi har i alla fall i dagsläget rivit den gamla soprumsväggen och öppnat upp så vi kan använda förådsdörren som groventrédörr.
✔️Gjutit igen hålen i garagegolvet som uppstod när vi rev den gamla väggen.
✔️ Satt gipsskivor på väggen – spacklat skarvar och slipat
✔️ Hängt väv
✔️ Målat väv
✔️ Lagat trappsteg och vägg med finbetong
✔️ Flytsppacklat golv för att jämna ut och få det slätare.

Om allt vill sig väl så fortsätter vi i morgon. Då blir det till att blanda ännu en sats med finbetong för att jämna ut skarven mellan Flytspacklet och det befintliga garagegolvet. Efter det återstår det några varv av målning och sedan är den delen i hamn. Jaaa nästan i alla fall, vi skulle verkligen behövt byta ut förrådsdörren mot en riktig ytterdörr då träet i den gamla förrådsdörren svällt så den inte går att öppna. Men det är ju just det där att om man byter en dörr så vill man ju gärna att den ska vara likadan som ytterdörren. Men om vi köper en ny ytterdörr till groventrén så vill jag inte ha en likadan som den som vi har som ytterdörr så då vill jag egentligen köpa två nya dörrar. Men två nya dörrar är inte gratis i alla fall inte sånna dörrar med ett långsmalt fönster i mitten som jag vill ha så nu vet jag inte riktigt hur vi ska göra. Kanske vi chansar och köper en dörr nu och hoppas att tillverkaren fortsätter ha dem i sortiment tills det blir dags för dörr nr 2.

BARNKALASET

Så blev det äntligen söndag och dags för kalas nummer tre -BARNKALASET
På morgonen medan Dennis sov (söndagar är D:s sovmorgondagar) fixade jag tårtan. Till min ”hjälp” hade jag tre små barn som var rejält övervänt (när man väntat så länge på nått så man håller på att spricka av förväntan). Det fanns många hjälpsamma små händer som dök upp när man minst behövde det men vad är det man brukar säga; Tålamod är en dygd.. och nått jag definitivt måste öva på och med handen på hjärtat så får jag lov att säga att det ändå gick ganska bra. Visst blev det nått, Neej, rör inte!!! Och kanske nått SITT STILL.. Men i det stora hela så flöt det ändå på rätt så smidigt. Det bökigaste med hela tårtan var inte att forma klänningen utan när jag stoppade ner dockan i tårtan och insåg att skallen var alldeles för tung i förhållande till den spinkiga kroppen. Den ville liksom inte hålla sig upprätt. Efter några halvhjärtade försök till att lösa docksituationen beslutade jag mig för att det skulle bli enklast om jag satte dockan lite längre ner i tårtan än vad jag först planerat. Därför ser tårtan ut som den gör men Agnes blev i alla fall nöjd.

13.00 drog kalaset igång. När alla hade kommit så började vi med snurra flaskan leken där Agnes fick snurra på flaskan för att se vems paket hon skulle få öppna.

Efter paketöppnandet gick vi vidare till fikat med sång och ljusutblåsning.

När barnen fikat färdigt fick de leka en stund innan vi fortsatte med sätta svansen på Pinkie. När det blev Elis tur så var han påväg upp i trappen med svansen

som tur var fanns pappa där att leda honom rätt.

Vinnaren av tävlingen blev barnens kusin Tilde

Hon vann äran att få öppna den fösta ledtråden till skattjakten som tog oss runt huset.

Sista ledtråden ledde barnen till toaletten?? Där vi i ett skåp hade gömt ” skatten” en Tupperware burk fylld med godispåsar. Efter skattjakten fortsatte den fria leken en liten stund innan det var dags för gästerna att åka hem.

Det var allt för den här gången. Nästa kalas som vi ska arrangera blir det för Elis när han fyller tre. Förhoppningsvis har jag hunnit ladda om batterierna innan dess. Peace Out!!